Tea&Tales tar fart!

Som jag berättade förut håller jag på att organisera en poesikväll i Norrköping. Första gången var den 14:e februari och det var kanon!

12715269_1745651039046743_6234575718059632466_n

Full House och mysig stämning i lilla Tea&Tale

 

Nästa gång är 13:e mars – missa inte denna mysiga stunden mitt i Norrköpings hjärta! För 65 kr får du fika och poesi från unga talanger som äntligen har fått en plats för att uttrycka sina tankar.

Även Norrköpings Tidningar har gjort uppmärksam på oss: Klick här för att läsa artikeln om poesikvällen!

Det finns inte hur många platser som helst – caféet är smått och gått. Boka dina biljetter nu under  poesikvall[at]outlook.com

Intresserad av att vara med? Om du vill läsa i en mysig atmosfär, hör av dig till poeterna[at]mailbox.org

 

En bra dag önskar dig

Christina Schneider

 

 

 

För kärlekens skull

På radion sa dom

här om dagn

– och jag tänkte bara:

Vad fan? –

att ett par i genomsnitt

och i förloppet av en vecka

byter med varann

fem små kyssar

På riktigt? Why?!

Är det något lag?

Jag menar: fem kyssar per vecka

är inte ens en per dag!

Visst har jag hört liknande förut

som: ”I Sverige är sex bara ett nummer.”

Men jag vet inte riktigt om det stämmer

och det är inte heller diktens bekymmer.

Jag oroar mig mest

om vardagen i det här landet

när folk inte ens vet

hur man sköter om det där bandet

mellan två människor

som älskar varann

som i dess partners ögon

kärleken fann

När dog det där ljuset

när blev kyssarna sällan?

När tappade de

i vardagens fälla?

Åh, kärlek är en eld

en knistrande brasa

Ja – kasta vet på den!

Så är det ingen fara.

Åh, kärlek är en växt

som behöver vattnas här och då

Inget växer utan hjälp, eller hur? Då så.

Men ni som lyssnar

ni är kanske utanför denna norm

Ni är kanske inte för blygga

för att hitta en form

för att visa kärlek i varje moment

och på varje dag

Kärlek är ingen godis

som bara får ätas på lördag

Kärlek är svaret

på all våra frågor

Kärlek är slutet

av all gamla sagor

Så om du vet nån

som du tycker om på riktigt

gå fram och säg

”Ursäkta, det här är viktigt.

Vi måste förbättra statistiken

för kärlekens skull.”

Och om de undrar kan man

försäkra: ”Jag är inte full.

Men det finns ingen lapp

med rutor för ditt kryss.

Du har inget val,

ge mig en kyss.”

Språkbråk

Jag surfar på facebook

jag surfar så där

Hej titta, åh titta

vad har vi nu här?

Ein Artikel auf Deutsch,

a video in English

I can take it all

cause I’m so distinguished

Jag skriver på svenska

jag läser mitt språk

May the Force Be With You

mitt huvud på bråk

Jag surfar på datorn

jag surfar mobil

att switcha mitt språk

går rätt så steril’:

Jag trycker en knapp

men följer knappt med

Weil ich gar nicht mehr weiß

um welche Sprache es geht!

Wo ist mein ü?

Vart är mitt å?

Åh just det, på tyska…

på svenska, då så!

Jag switchar systemet

växlar vätskornas färg

min motor, den kämpar

med alla språkberg

Och kommer jag upp

och ser på min värld

Då vet jag att allt detta

är bråket värt

 

We are the ocean

On September 26 there was Kulturnatten (night of culture) in Norrköping. One of the many performers was the music band ISSA from Gothenburg. Here are some words about their performance and about them.

I don’t know if my words matter something. I’m no journalist, no critic whose words can motivate you to like or dislike a movie, a restaurant, a band. All I know is that I’m a lover who needs to speak up his mind upon the experiences I get while listening to ISSA.

Once more, ISSA has been like a wave, carrying the audience along to another place. With their epic composed tunes, surprising turns and well-fitting singing voice timbres they dig the channel from brain to heart. With the result that your focus drips from the former to the latter. In the end you feel younger, happier, closer to your true self. This is the power of music, the power of their stunning magic on stage.

ISSA’s music has serious topics though: war, refugees, and our responsibility to end all fire, to help all people. Not because we have to – but because we simply can. ISSA doesn’t need the notorius hammer trying to smite on the anvil of huminaty. Instead they let love drip into our hearts until they overflow – until we all swim in the same ocean of love. And this makes you feel: we all are one. Why do we let walls build and boats sink? We don’t understand.

This may sound pathetic to some people, but in times of endless wars and millions of refugees we have to remind us (and especially them) that we all are humans. Humans with the same right to safety, to a home. A life, simply said.

ocean

So ‘let them come, let them come’, ISSA let us sing, ‘we are the ocean, the ocean, I know’. Their music makes you feel unity, makes you feel your beating heart, your pulsing blood, your dancing energy. It brings you closer to the truth that we are not a drop in the ocean – we are the entire ocean in a drop.

ISSA on soundcloud: https://soundcloud.com/issaband

ISSA on facebook: https://www.facebook.com/IssaBandOfficial/timeline/

Glädje under granen

Igår hamnade äntligen boken ”Rut och Jean-Pierre firar jul.” av Maria Ackerfors i min brevlåda. Det var redan kväll, iset låg på vägen och vinden blåste mot lilla mig. Men jag höll boken i min famn. Och vädret passade ju till temat.

Jag kan avslöja direkt: Min sambo och jag höll på att skratta ihjäl oss.

Huvudpersonen Rut är åtminstone sagt en liten bit annorlunda än alla andra. Sarkastisk och depressiv (och därmed kanske inte annorlunda än de flesta…) är hon, och hennes blick på världen är märkligt skarpt. Exempelvis får vi uppleva hennes perspektiv när hennes katt Jean-Pierre – grädden på moset! – föreslår att man skulle kunna testa på julfesten. Från totalvägran till totalhängivenhet? Rut försöker delta i samhällets spel och regler och om försöket lyckas ska jag inte avslöja här…

Det blir alltid roligt när nån utifrån tittar på nåt som alla andra tycker är helt normalt. Och om detta kommer med rim och poäng, då kan man verkligen påstå att debutboken har blivit en succé.

Jag rekommenderar boken hellst! Mer info: http://sjuttonde.se/bocker/rut-och-jean-pierre-firar-jul/

#mariaackerfors #sjuttonde #rutochjeanpierrefirarjul #recension

Was ich noch sagen wollte

Wir fahren in den Tag hinein,
sind schneller als die Nacht.
Ich bin beim Fahren aufgetaut
und eben erst erwacht.

Ich hab keine Pläne mehr,
ich roll’ sie ein für immer.
Das Licht, das mir erscheinen soll,
ist aus und ohne Dimmer.

Die Landschaft zieht an mir vorbei,
ich zieh’ mich lieber aus.
Frieren werd’ ich sowieso,
warm ist es nur zuhaus’.

Ein Engel kommt und fragt mich leis’:
Was ist dein Name, Mädel?
Ich nehme meinen Vorschlaghammer
und hau’ ihm auf den Schädel.

Namen sind nur Schall und Rauch,
gleichwohl sie uns bestimmen.
Der Dinge Wesen sieht man nur
in manchen Augenblicken…

Wenn du nackt vor mir stehst
und das Universum durch dich hindurchscheint,
zum Beispiel.

På andra sidan

På andra sidan av Bråviken,
där havet ligger tyst och still,
sitter en tjej mycket besviken
för att hon får inte vad hon vill.

Hon gnäller och gråter, hon skriker ibland,
men ingen som kan hjälpa till.
Vattnet sjunker i Bråvikens sand,
vattnet som gör vad det vill.

På andra sidan av Bråviken,
där solen börjar sin promenad,
ligger en tjej mycket besviken
för att nån annan är med nån annan glad.

Våra mjuka läppar

Våra mjuka läppar träffas. Jag ryggar tillbaks, överraskad, upprörd, förvirrad.
Det är samma explosiva blandningen av känslor som speglas i hennes ögon. Jag måste kyssa henne igen för att försäkra mig att hon verkligen finns.

Vi tittar på varann. Igen. Börjar skratta. Får titta åt sidan för att vi är så blygga. Men hon är så vacker. För vacker för att titta, för vacker för att inte titta. Jag måste titta igen. Måste låta falla mig i färgerna av hennes ögon, i bågerna av hennes fransar, i porerna av hennes hud. Så nära har jag aldrig varit en människa.

Det vandrar omkring så mycket i de där ögonen. Glädjen på ögonblickets magi. Sår från gamla tider som spänner lite, varje gång en älskande hand ligger på de. Det finns annat också. Hopp. Smärta. Kärlek.
Framförallt är det kärlek som lyser. Som lyser genom de svarta pupillerna, som förstärker alla färger i irisen, som lägger sig på ansiktet och gör det vackert.

Jag är helt bort. Igen och om igen kysser jag henne. Då märker jag hur kärleken banar sig väg. Den samlas i hjärtat, bjuder in fjärilar i magen och tillsammans flyger de iväg: upp i bröstet, genom halsen, tills alla, alla har kommit till munnen och stormar ut, så att jag inte kan låta bli, utan ropa: Jag älskar dig!

En gång till tittar jag i överraskade, stora ögon, ögon som blir dek av ett leende som jag aldrig har sett förut.
Jag tittar en gång till, nogrant och tydligt. Sen nickar jag åt mig, smekar glaset med ömhet. Vänder mig, släcker ljuset i badrummet, går och ler mot världen.